Missa inte den ojämnaste,roligast, finaste och sorgligast boken som En man som heter Ove !

Boken som en man som heter Ove är en av de roligast, finaste och sorgligast böcker, tror jag. När Parvaneh har läst färdigt Oves testamente kände jag som en gråten i halsen och ett hjärta som värk. 

Från början tyckte jag mest att Ove är en gammal stackars surgubbe som han pratade om ” Jamen, Vad är en Ajjpadd då?  Ska man behöva köpa till tangentbord? Luras ni?”. Jag skrattade. Men sedan kom det några som Ove skulle ta av sitt liv på järnstation och Sonjas(Oves fru) dog och Ove dog. Det är svårt att släppa boken trots att ibland skrattade jag, Ibland blev jag sorg även tårarna rann.

Ove är 59. Fast han ansattes som bostads rättsförenings ordförande för flera år sedan, är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.  Han kör Saab, har han en optimal verktygslåda för att han alltid är redo att fixa problem. Ove är en så speciell karaktär och det är det som visar i hela boken. Han försöker ta livet av sig gång på gång, men det kommer alltid saker emellan grannar och så en katt. Hjärtevärmande historia som både ger mig att tårar i ögonen och många glada skratt, men de ser ändå till att bli en del av hans liv och tillvaro. Det är just det som gör livet lite bättre för Ove och även för dem han ”möter”. Människor kan bli så viktiga för varandra. Ove tycker att resten av livet är obegripligt, världen är läskigt och går inte att skydda sig mot dom. Det låter honom besviken på livet. Det är därför han försökte gång och gång ta livet av sig.

I boken följer jag Ove genom hela hans liv. Jag får ta del av hans lyckliga dagar men även när livet är tufft. Det finns många händelse som förändrar Ove. Det är inte typiskt just för Ove, det händer oss alla. Kanske tänker vi inte alltid på det men vi har varit med om livsavgörande förändringar eller händelser.

Faktum är att jag själv känner igen mig i Ove, även om jag kanske mer tänker det han säger. Men precis så där grinig och besvärlig känner jag mig ibland och paragrafryttare är ett epitet som inte är helt främmande för mig. När jag läste boken av varje kapital tror jag ofta att jag har känt Ove innan. Parvaneh är helt underbar, så "osvensk" och rättfram. Katt är alltid omkring Ove fast Ove inte trivs med dom. Jag tycke mycket om en mening i boken. Det är ” Ove tycker inte om Katten, Katten tycker inte om Ove.” När jag ritar den här bilden i min hjärna skrattade jag länge.

I alla fall tycker jag om den här boken som en man som heter Ove. Jag gärna rekommenderar den ojämnaste, roligast, finaste och sorgligast boken till ni. Det är en bok som du inte får missa.