Linda Piras sommarprat i P1

Linda Pira, 29 år. Hon är en svensk rappare. Hon bodde i Colombia med sin familj tills hon var 15 år innan hon flyttade till Hässelby. Hon pratade lite om sin barndom, sina upplevelser och vad som nyligen hänt i hennes liv i Sommar i P1.

Första gången som hon hörde en svensk sång i bilen på vägen hem med sin pappa, rabblade hon sången flera gånger. Hennes pappa stoppade henne och sa att du har sjungit tusen gånger, knip käft! Då var hon bara sex år. Hon blev ledsen, visste inte vad hon gjort för fel? Det kändes bara skönt när hon sjöng. Hon förstod inte varför pappan sa så. Jag tror att det är första gången hon tappade förtroendet för vuxna människor. Som barn gjorde det ont i henne.

När Linda studerade i skolan i Sverige stoppades hon av en klasskamrats mamma som sa till henne att du får inte leka med mitt barn. Hon blev ledsen och hon förstod inte hur vuxna tänker och hon förstod inte varför vuxna gör så. Sen insåg hon att många vuxna ansåg att hon inte är svensk, även visste de inte varifrån hon kom. Jag tror att det är därför att hon tvingade flytta till en ”speciell” skola där alla eleverna ansågs ha ”problem”. Hon hade inga positiva förväntningar tills hon träffade en lärare Wolf där som kom att bli en stor vändpunkt i hennes liv. Som Linda sa att Wolf inte bara såg henne utan även lyssnade på henne. Wolf är en viktig person i Lindas liv. Innan hon träffade honom härmade hon bara vad andra sjöng. Wolf skrev många låtar till henne och hon fick massor av hjälp från Wolf till sin första produktion.

Linda ville ge upp sin musikkarriär när hon var gravid med tvillingar. Men producentens reaktion blev dock inte alls den hon räknat med. Det var väl inget problem att göra både och. Då triggade det henne att inse att om killarna kan göra karriär när de är farsor, då kan väl också hon göra det när hon blir förälder. Till slut var hon lycklig. Som hon sa att nästan oövervinnerlig.

Lindas musikkarriär gick inte alltid flytande innan hon fick kallas ”svensk hiphops hetaste stjärna”. Folk förväntar sig att kvinnor inte kan göra karriär som rappare. För Lindas del berodde det på hennes vackra utseende och inte för att hon kunde riktig musik. Många skrev väldigt taskiga grejer om hennes videos på Youtube. Linda menar att det som de gjorde inte är rätt. Jag har inte gjort fel. Man måste kämpa för sitt eget liv.

Jag tror att Linda Pira är en underbar kvinna, inte bara för sina talanger utan att hon alltid står för sina ideal och sin övertygelse. Hon visar att hon är ett bra föredöme för människorna speciellt för ungdomarna. Som hon sa att jag ska bara försöka göra bra skivor, fortsätta att försöka inspirera andra tjejer och unga människor.

Johan Cronemans sommarprat i P1

Johan Croneman är kritiker och krönikör, pappa och son, fotbollsentusiast och poesi läsare, men, framför allt är han en mycket intressant man med rika upplevelser.

Samtalet började med lite om Johan Cronemans familj och lite om sina barndomsminnen. Johan föddes 1955 i Norrköping. Han har alltid varit fotbollsentusiast. Han tror att det var en sätt för att vara nära hans pappa. Han pratade inte så mycket om sin pappa. Men med bara några ord och meningar känner jag att Johan saknar mycket sin pappa. ”Sektion D, Bänken 11” en plats där de satt tillsammans för att titta på fotbollsmatch tills Johan flyttade hemifrån, fortfarande behöll pappa två seriebiljetter i säkert minst 15 år. Pappa tyckte att det var viktigt att behålla sina platser ifall Johan kom tillbaka någon gång. När jag hörde Johan säga när han satt på bänken 11 och sörjde lite kände jag att tårarna rann. Jag blev rörd.

Johan försatte prata lite om sin hemstad. ”Borta bra, hemma bäst”. När han lämnade staden i mitten av 70-talet var den en bombad stad, söndertrasad, mörkt och svart och tomt. För honom var Norrköping som en lös tand som man inte kan sluta pilla på. Han saknade Norrköping och ville gå tillbaka och äta hans mammas middag och ta en promenad.

Johan pratade en massa saker som hände på 70-talet. Vad som hände i världen, vad man tyckte om ABBA, vad som hände på journalisthögskolan i Göteborg där han utbildade sig till journalist. Norrköpings bibliotek är en stor del av Johans liv. Där läste han många böcker. Där förstod han vilken stor betydelse ett bibliotek har. Som han sa att ett bibliotek kan hjälpa hela staden att överleva, viken hisnande vacker tanke det är. Allting som Johan Croneman pratade om har han upplevt. Jag litar på vad Johan sa. Det finns många saker som imponerar på mig. T.ex. Han var 13 år när han såg Saigons polischef skjuta en gerillasoldat i huvudet. Vid 17, grät han för den Napalm-brända flickan som fick hela världen att reagera med avsky. På grund av sitt FNL märke hände det ofta att han tvingades springa från hotfulla personer, särskilt på kvällen.

På journalistskolan fick han till uppgift att skriva en bokrecension, det tog lång tid att övertyga hans lärare att han faktiskt hade skrivit den recensionen själv och att han inte hade snott eller kopierat den.

 ”Sluta sitta still och drömma om något som aldrig blir av.” Efter Johan nästa dog av hjärnblödning tänkte han bara på två saker, lev och jobba. Han bestämde sig att göra saker som han kunde klara av.

Jag gillar Johans sommarpratprogram fast jag inte känner till allt han berättar om. Det är en historia och en livs lektion, som jag förstår mycket av.

Dödstraffet i lagen utan tvekan

Dödsstraffet är ett av de äldsta straffen. Detta innebär att rättsväsendet har rätten att avsluta livet för skyldiga brottslingar. Jag tror att dödsstraffet som det strängaste straffet är ett nödvändigt medel i samhället för att lagen ska följas.

För det första är dödsstraffet starkt avskräckande för brottslingarna. Det är självklart. Ingen har två liv. Dödsstraffet ger människor respekt för samhällets regler. Något som människor absolut inte vill uppleva är ett dödsstraff. Vem vill bli dömd till döden? Svaret är, absolut ingen. Det är uppenbart att dödsstraffet är starkt avskräckande för brottslingar.

För det andra visar dödsstraffet att man bör ha stor respekt för livet. Inget kan säga vad ett liv kostar. Om en brottsling bryter mot lagen och berövar en oskyldigs liv måste han/hon dömas till dödstraff. Dödstraffet grundas på stor respekt för liv och på det allvarliga i att beröva en annan människa dess liv. Den tyske filosofen Immanuel Kant har sagt att den som själv har mördat måste dö för att upprätthålla en balans i samhället. Livet är ovärderligt. Hur kan man behålla moraliska balans? Vågskålarna måste väga jämt. Där innebär ovärderligt liv för ovärderligt liv. Om man tar bort dödstraffen från lagen, hur får man då balans i lagen? Hur kan man riktigt visa respekt för liv och rättvisa i samhället utan dödsstraff? Det är nödvändigt att dödsstraffet måste behållas i lagen.

Dödstraffet är det enda rättvisa straffet för de mest hänsynslösa våldsmännen. Det finns inget straff som kan ersätta dödstraffet. Dödstraffet visar respekt för det oskyldiga livet som försvunnit, samtidigt är dödsstraffet avskräckande för dem som vill försöka bryta mot lagen. I ett lagligt samhälle är dödstraffet ett rättvist vapen som avskräcker människor från att begå brott. Det finns inget skäl för att man ska ta bort dödstraffet.